Har nyss vaknat efter natten, en rykande varm kopp kaffe o datorn så vaknar man till liv.
Apropå dator så har jag precis köpt en ASUS mini-pc, hur perfekt som helst :) tar ingen plats alls i sängen :) Smidigt smidigt. Det bästa är att vi inte behöver "slåss" om den vi hade, nu har vi en varsin vilket ibland innebär att vi inte är speciellt sociala med varann. Men vi sitter iaf bredvid varann så vi kan ju faktiskt prata om vi känner för det, annars kan man ju alltid skicka ett mail :)

Det ska tydligen bli ett sju jäsingens oväder. SNÖ SNÖ o ännu mer SNÖ ska det trilla ner under det närmasta dygnet.
Läste just i Aftonbladet att dom har utfärdat stromvarning 2 över Gästrikland o då är det väl bara invänta snön o blåsten. Jag hoppas innerligt att jag hinner hem iaf i mornbitti innan det blir riktigt illa. Min kära mor ska komma hit i morn men det kanske är lika bra att hon kommer redan i kväll. Det visar sig hur det blir.

Jag har ju haft en amstaff-tik på foder sen i slutet av maj förra året. Det började så bra o det var en hur trevlig 10 månaders tös som flyttade hem till oss. Witos tyckte ju förstås att det var hur kul som helst men en kompis o dessutom en tjej.
Men vart efter månaderna har gått så har även problem kommit. TYVÄRR!
I början trodde man att det var för att hon precis löpte för första gången o att hon fick ett nytt hem men andra krav o framför allt krav.
För varje månad som gått har problem blivit värre, proteskissar inne o då i vår säng, följden av det är inköp av nya täcken (de ryms inte i tvättmaskinen) 2 gånger dessutom, hon kan inte följa med någonstans för då kissar hon där.
Hon knycker allt som kan tänkas vara föda, har jiddrat fällor o tagit henne på bar gärning gång på gång men inget biter på henne. Hon är hård som flinta.
Det värsta ändå är att hon ger sig på Witos o nu har han börjat svara upp o det har resulterat i slagsmål.
När jag säger ge sig på, så menar jag verkligen ge sig på också! Från ingenstans kan det komma en attack som resulterar i blödande öron, hals el läppar. Han är en ärrad kille nu för tiden :( Hon ger sig inte heller.....
Jag inser att med min okunskap om rasen o hennes hårda psyke så mår vi alla bästa av att hon flyttar hem till sin uppfödare igen. Det är jättetråkigt för hon är en underbar hund där emellan, hur go som helst.
Men jag vill inte riskera mer slagsmål o framför allt så ska Witos få ha det lugnt omkring sig, inte behöva "spatta" omkring o inte veta när nästa attack kommer. Han kan ligga på sin plats o sova o hon kan bara rusa på honom.
På fredag em ska jag köra henne tillbaka till Stockholm o det blir en vemodig resa.

Nä n0g om detta nu ska jag hasa mig upp o prata med familjen :)

Over and out